Lampborstgräs viridescens

Plymgräs av kultivaren 'Viridescens' älskar lerhaltig, väldränerad och näringsrik (humusrik) jord. Det är extremt viktigt att jorden inte håller kvar överflödigt vatten. I ständigt blöt och tung jord kan plantans rötter mycket snabbt ruttna.

Denna planta är mycket vinterhärdig och tål utan problem även mycket sträng kyla ner till -28,9 °C (zon 5a). Innan frosten kommer ska du dock absolut inte klippa ner stråna. Det räcker att du tar ett hållbart trädgårdssnöre och binder ihop hela bladtuvan ordentligt till en kärve. På så sätt skapar du ett naturligt paraply som skyddar plantans mitt från att fukt och snö tränger in, vilket effektivt förhindrar att den ruttnar.

Lossa vinterbindningen först i början av våren, vanligtvis i slutet av mars eller början av april, precis innan nya skott börjar gro. Använd en stadig och vass sekatör för att klippa ner hela tuvan cirka 5 till 10 centimeter ovanför markytan. Från denna bas kommer plantan därefter att skjuta nya, friska och starka blad.

Denna kultivar kräver måttlig vattning. På friland räcker vanligtvis naturlig nederbörd, men under en varm och torr sommar rekommenderar vi att vattna plantan regelbundet direkt vid rötterna så att vattnet inte hamnar i mitten av tuvan. Gödsel är inte komplicerat; det räcker gott att lägga lite välbrunnen kompost vid plantans bas på våren. Tips: Undvik generellt kraftig gödsling med kväve, då plantan annars kan skjuta iväg i långa, tunna blad på bekostnad av blomningen.

De rika blomställningarna i form av fluffiga, mjuka ax (så kallade borst) dyker upp i slutet av sommaren, oftast under augusti, och pryder tuvan genom hela september och djupt in i oktober. Kultivaren 'Viridescens' odlas särskilt för sina mycket attraktiva, mörka blommor i bruna nyanser. Efter en riktigt varm och solig sommar sätter plantan en enorm och imponerande mängd blommor.

Vi levererar redan kraftiga och välvuxna plantor till våra kunder, vilket gör odlingen idealisk även för nybörjare. När paketet anländer rekommenderar vi att du försiktigt packar upp plantan omedelbart, vattnar den ordentligt och planterar om den på dess slutgiltiga växtplats så snart som möjligt. Oavsett om du planterar den på friland eller i en stor kruka, glöm inte att hålla ett rekommenderat avstånd på 80 cm mellan plantorna.

Vi har utmärkta nyheter! Lampborstgräs är en utomordentligt livskraftig växt som under goda förhållanden praktiskt taget inte lider av några svampsjukdomar alls. Dessutom undviks den naturligt av vanliga och fruktade trädgårdsskadedjur som bladlöss, spinnkvalster eller larver. För skötseln kommer du alltså inte att behöva några kemiska bekämpningsmedel eller specialgödsel.

Ja, denna sort är mycket lämplig och populär för odling i krukor eller blomlådor. För en lyckad tillväxt behöver plantan dock en tillräckligt rymlig kruka med en volym på minst 15 liter så att rotklumpen har plats för framtida utveckling. Glöm inte att placera ett tjockt dräneringslager (t.ex. grus eller lecakulor) i botten av krukan så att vatten kan rinna ut fritt direkt efter varje vattning.

För bästa resultat rekommenderar vi att välja en mycket varm och solig växtplats för plymgräset. Plantan klarar visserligen halvskugga, men den får en mycket rikare blomning i direkt solljus. Solstrålarna är också helt avgörande för den vackra gulgröna höstfärgen på bladen.

En vuxen planta formar mycket prydliga och täta halvklotformade tuvor. De överhängande bladen är något lägre, men under den maximala blomningsperioden på hösten (augusti till oktober) når växten, inklusive axen, en respektabel höjd på 60 till 100 centimeter. Den vuxna tuvan är ganska bred och yvig, så vid massplantering bör du räkna med ett inbördes avstånd på minst 80 cm.

Eftersom lampborstgräs börjar gro relativt sent på våren och är ganska diskreta fram till blomningen, är det helt idealiskt att kombinera dem med vårlökar. Påskliljor och tulpaner som planteras i den omedelbara närheten livar vackert upp och fyller ut vårens tomrum i rabatten.

Absolut inte, lampborstgräs är inte alls giftigt och utgör ingen hälsorisk för varken odlare eller nyfikna husdjur. Om dina husdjur ibland tycker om att tugga på gröna grässtrån, behöver du inte oroa dig för matsmältningsbesvär med just denna säkra växt. Även om den är ofarlig för omgivningen, är den inte avsedd för vanlig mänsklig konsumtion eller kulinarisk användning.

Absolut, dess distinkta bruna, eleganta och lurviga blomställningar är som skapta för att snittas till vaser eller för att torkas. Om du vill torka dem som vinterdekoration, klipp av dem med en sekatör precis när de är fullt utslagna men innan de börjar tappa frön. Bind dem sedan i mindre buketter och häng dem upp och ner på en mörk, torr och välventilerad plats.

Detta specifika problem är relativt vanligt hos äldre prydnadsgräs och mycket enkelt att lösa. Om plymgräset gradvis tappar vitalitet efter några år eller börjar torka ut från mitten, är det dags för en föryngring. Gräv försiktigt upp hela den försvagade tuvan på våren, dela upp den med en spade i flera mindre, friska delar och plantera om dem direkt i ny jord på en ny växtplats.

Du behöver inte vara orolig, din växt är med största sannolikhet i utmärkt kondition. Lampborstgräs har nämligen i sin genetiska natur att börja gro mycket senare än de flesta andra vanliga trädgårdsväxter; de behöver verkligen varma dagar i slutet av våren för att vakna säkert. Innan de nya bladen börjar utvecklas fullt ut ser tuvan torr och oansenlig ut. Det lönar sig därför att ha tålamod och inte försöka gräva upp växten i förtid med den felaktiga tron att den inte överlevde vintern.

Ja, det absolut mest pålitliga och enklaste sättet att föröka denna perenna sort är genom delning av tuvor under våren, helst i april eller maj. Genom denna vegetativa metod får du inte bara nya högkvalitativa plantor helt gratis, utan du har dessutom full garanti för att de behåller exakt samma egenskaper och den omisskännliga mörka blomfärgen som moderplantan.

Lampborstgräs har sitt ursprung tusentals kilometer bort, närmare bestämt i östra Asien, där de i det vilda växer längs ljusa skogsbryn och på vidsträckta ängar. Vintereffekten utgör en enorm arkitektonisk fördel under den tid då resten av trädgården så att säga sover. De obeskurna och på hösten tätt sammanbundna bruna tuvorna håller nämligen formen utmärkt. Så fort snön faller på dem eller ett fint rimfrostlager bildas på stråna, skapar de ett alldeles magiskt visuellt skådespel.