Löjtnantshjärta White Gold

Var inte orolig, ditt löjtnantshjärta har med största sannolikhet inte dött. Det är typiskt för löjtnantshjärta (Dicentra) att den vissnar ner efter blomningen (juni/juli).

Detta innebär att den ovanjordiska delen gulnar och dör, medan rötterna vilar i jorden och samlar kraft inför nästa vår. Hos sorten 'White Gold' är detta fenomen naturligt, även om bladen kan hålla sig längre än hos andra arter om den vattnas tillräckligt. Markera platsen så att du inte råkar gräva där av misstag.

Under de första veckorna efter plantering är vattning avgörande för god rotning.

• Regelbundenhet: Håll jorden ständigt lätt fuktig, men inte lerig.
• Under säsongen: Löjtnantshjärta gillar fukt. Om våren är torr, vattna den regelbundet. Vattenbrist kan orsaka att bladen gulnar och vissnar ner i förtid redan i början av sommaren.

För sorten 'White Gold' är valet av växtplats avgörande eftersom den har specifika krav tack vare sina gyllene blad:

• Ljus: Idealet är halvskugga. Till skillnad från det klassiska gröna löjtnantshjärtat behöver den lite mer ljus för att bladen ska behålla sin lysande gula färg. I full skugga kan bladen bli gröna. Se dock upp för direkt middagssol som kan bränna de ömtåliga bladen.
• Jord: Kräver svalare, humusrik och väldränerad jord som inte torkar ut. Den gillar inte att stå blött, men tål inte heller torka.

Löjtnantshjärtan är inte extremt krävande vad gäller näring, men uppskattar jord av god kvalitet.

• När: Helst tidigt på våren när de första bladen börjar spira.
• Med vad: Det bästa är mogen kompost som sprids runt växten eller ett fullgott organiskt gödselmedel. Undvik gödsel med för högt kväveinnehåll, vilket skulle gynna kraftig bladtillväxt på bekostnad av blommorna.

• Blommor: Efter blomningen kan du ta bort stjälkar med blomrester så att växten inte slösar kraft på att bilda frön.
• Blad: Klipp inte bladen så länge de är gröna eller gulguldiga. Växten drar tillbaka näring från dem ner i rötterna. Klipp bort dem först när de är helt torra och bruna, precis vid marken.

Löjtnantshjärta är ganska tålig, men har en ärkefiende:

• Mördarsniglar och sniglar: Älskar unga, saftiga, spirande skott. På våren måste man hålla koll på och skydda växten.
• Bladlöss: Kan ibland dyka upp på blommorna; de kan spolas bort med en vattenstråle eller behandlas med såpvatten.
• Om växten står i för blöt jord kan rötterna ruttna.

Krukodlade plantor kan planteras under hela säsongen, men den bästa tiden är våren (april–maj) eller hösten (september–oktober).

Planteringsråd:

1. Gräv en grop som är dubbelt så stor som rotklumpen.
2. Lägg ett lager kompost eller lövmylla i botten för att tillföra näring.
3. Plantera plantan lika djupt som den stod i krukan – att dränka växtens hjärta skadar den.
4. Vattna ordentligt efter plantering och täck med mulch (t.ex. bark) för att hålla kvar fukten i jorden.

Ja, se upp! Alla delar av löjtnantshjärtat, inklusive rötter och blad, innehåller alkaloider som är giftiga.

• Vid förtäring: Kan orsaka illamående, kräkningar och kramper. Den är farlig för hundar, katter och hästar.
• Vid beröring: Hos känsliga personer kan växtsaften orsaka hudirritation (kontaktdermatit). Vi rekommenderar att du använder handskar vid hantering, beskärning eller omplantering.

Denna växt är fullt härdig (ner till ca -34 °C) och övervintrar utan problem i våra förhållanden.

Rekommendation för första året: Om du planterade plantan på hösten är det lämpligt att för säkerhets skull täcka den med granris eller ett lager mulch för att skydda rötterna mot barfrost. Under kommande år behövs inget skydd.

Förlust av den gyllene färgen beror oftast på brist på ljus. Om växten är planterad i djup skugga ökar den produktionen av klorofyll (grönt färgämne) för att överleva, och förlorar därmed sin unika färg. Prova att flytta den till en plats med diffust ljus eller morgonsol.

Eftersom löjtnantshjärtat vissnar ner på sommaren och lämnar ett tomrum efter sig, är det nödvändigt att kombinera den med växter som fyller denna lucka. Sorten 'White Gold' med sina gyllene blad passar utmärkt ihop med:

• Funkia (Hosta): Deras blad utvecklas fullt ut precis när löjtnantshjärtat drar sig tillbaka.
• Ormbunkar: Älskar samma skuggiga förhållanden.
• Kaukasisk förgätmigej (Brunnera): Vacker bladkontrast.
• Astilbe: Blommar senare på sommaren.

Ja, odling i kruka är möjlig, men har sina regler:

1. Krukstorlek: Den måste vara tillräckligt stor och djup (löjtnantshjärta har massiva rötter).
2. Vattning: I kruka torkar jorden ut snabbare, så håll koll på fukten.
3. Vinter: Lämna inte krukan ute i kylan utan skydd, rötterna skulle frysa. Linda in krukan i frigolit eller gräv ner den i jorden i trädgården.

Det bästa sättet att föröka är genom delning av tuvor.

• När: Tidigt på våren (så snart den börjar spira) eller på hösten.
• Hur: Gräv försiktigt upp hela växten (rötterna är sköra och bryts lätt, var varsam). Dela rotklumpen med en vass kniv så att varje del har minst ett öga (knopp). Strö träkol på snittytorna och plantera omedelbart.

Absolut inte! Växten är enbart till för prydnad. Ingen del av den är ätbar. Förr användes den visserligen inom folkmedicinen, men på grund av den höga toxiciteten och risken för förgiftning avråds det idag bestämt från all invärtes användning.

Löjtnantshjärta är en perenn som behöver tid. Första året efter plantering etablerar den sig och rotar sig mest. Full storlek och riklig blomning får du vanligtvis se andra eller tredje året. Löjtnantshjärta 'White Gold' växer ganska kraftigt och kan bilda en tuva som är 60–80 cm hög och lika bred.