Pion Marie Lemoine

Denna pion älskar sol, där den blommar som rikast. Den klarar även halvskugga, men för att sätta blomknoppar behöver den minst 6 timmars direkt solljus per dag.

Det är också viktigt med rätt plats och utrymme – pioner tål inte konkurrens från rötterna hos stora buskar eller träd. Ge den en yta på minst 1 m² där den får stå ifred.

Generellt passar pioner bäst att odla i rabatter eftersom de kräver gott om utrymme för rötterna och stabila förhållanden. Om du måste plantera en pion i kruka bör den vara tillräckligt hög och rymlig. Vi rekommenderar en kruka med en volym på minst 30–50 liter. Det är en självklarhet med dräneringshål och ett dräneringslager i botten. Placera krukan så att pionen får minst 6 timmars sol per dag och är skyddad från vind. Flytta inte på plantan i onödan.

Planteringsdjupet är helt avgörande för framgång. Plantera så att knopparna på skotten precis sticker upp ovanför jordytan efter vattning och att jorden satt sig, eller låt dem vara dolda högst 2–3 cm under markytan. Planteringsgropen bör vara rymlig, helst dubbelt så bred och djup som själva rotklumpen, så att växten får tillräckligt med lucker jord.

Om det inte är absolut nödvändigt, flytta dem inte. Pioner är långlivade perenner som inte tycker om att få sitt rotsystem stört och kan stå på samma plats i årtionden. Frekvent omplantering försvagar dem och fördröjer blomningen. Om du måste flytta dem är månadsskiftet september/oktober den bästa tiden.

Ja, absolut. Sorten 'Marie Lemoine' har stora, fyllda blommor som är tunga – särskilt när de blivit blöta av regn. Utan stöd kan stjälkarna böja sig ner till marken och knäckas. Ett cirkulärt växtstöd för perenner eller uppbindning är därför mycket lämpligt.

Idealiska tider för att plantera barrotade plantor är tidig vår (mars, april) eller höst (oktober, november). Om du planterar på hösten rekommenderar vi att du täcker den nyplanterade växten med granris inför vintern som en förebyggande åtgärd.

Bevattning är kritisk främst under den första våren efter planteringen, när rotsystemet ännu inte är tillräckligt utvecklat. Under denna period får du inte låta jorden torka ut helt.

När pionen väl har etablerat sig (äldre plantor) blir den relativt torktålig, och extra bevattning behövs bara vid en mycket torr vår eller sommar. Efter blomningen brukar torka inte vara något problem.

På våren gynnar ett kaliumrikt organiskt gödselmedel pionerna, vilket främjar blomningen. På hösten kan du lägga ett tunt lager mogen kompost runt plantan.

Se upp med kvävet! Övergödsling med kvävebaserade gödselmedel leder till yvig bladväxt på bekostnad av blommorna och ökar risken för svampsjukdomar.

Skötseln är enkel. I slutet av hösten, när växtens ovanjordiska delar vissnat ner, ta bort alla torra blad och stjälkar och kassera dem (släng i hushållsavfallet, lägg dem inte i komposten för att förebygga sjukdomar). För nyplanterade växter kan du täcka platsen med granris.

Denna historiska sort (framtagen redan 1869) är uppskattad för sina underbara, fyllda blommor i en krämvit färg. En intressant detalj är den subtila citronnyansen i mitten och de karmosinröda kanterna på vissa kronblad. Och vi har goda nyheter för dina sinnen – denna pion doftar fantastiskt.

Absolut! Det är en fantastisk snittblomma. Dess stora, doftande blommor håller länge i vas och skapar en lyxig känsla inomhus. Skär dem i stadiet av en mjuk knopp, när färgen precis börjar synas.

Ja, pionen 'Marie Lemoine' är en helt vinterhärdig perenn (zon 4a) som tål temperaturer ner till -34 °C.

Det enda som kan innebära en risk är sena vårfroster om plantan redan har börjat spira. Blomknopparna tål ca -3 °C; vid lägre temperaturer är det lämpligt att täcka plantan med fiberduk under natten.

Pioner är generellt friska växter och drabbas sällan av skadedjur. De kan dock vara mottagliga för gråmögel (Botrytis), vilket visar sig genom att knoppar eller stjälkar blir bruna.

Den bästa förebyggande åtgärden är en korrekt växtplats med god luftcirkulation, att undvika övergödsling med kväve samt att konsekvent ta bort överblommade blommor och på hösten även gamla blad (dessa bör inte läggas i komposten).

Detta är en mycket vanlig fråga när det gäller pioner. Det kan finnas flera orsaker, men den vanligaste är för djup plantering. Pioner är kompromisslösa när det gäller detta – knopparna får sitta högst 2–3 cm under jordytan. Om du ”dränker” dem djupare kommer bladen att växa, men du får inga blommor.

En annan anledning är växtens unga ålder – pionen 'Marie Lemoine' är en perenn för den tålmodige, och den når sin fulla skönhet först efter några år. Att den blommar redan första året är snarare ett undantag.